mariealfons

...hade planerat en dag i pluggandets tecken idag men visste med mig redan innan att det inte skulle gå. Allt för mycket tankar har snurrat i mitt huvud igår/idag för att ens orka tänka på tentan på fredag. Gjorde vi rätt? Hade det blivit bättre om vi gett det ett tag till? Varje gång jag tänker på honom tåras ögonen och det bara rinner... Efter att ha ringt mormor imorse och pratat/gråtit av mig lite så bestämde vi att jag skulle åka dit och stanna där hela dagen. Så det gjorde jag och det känns så skönt. Har fått skratta och prata om en massa roligt idag, har sån tur att jag har en familj som tar hand om mig när jag är lessen. Och tack för att du finns Linnéa, som stannade hos mig igår fast jag inte var speciellt social...

Vet ju att det nog var det bästa för både oss och honom men just nu så känns det tomt. När man kommer hem är man van att en glad Crauli väntar vid dörren. Men inte nu. Kändes så konstigt igår kväll och imorse när Alfons skulle få mat, det stämmer ju inte att det bara är en skål som ska göras iordning. Men jag får väl vänja mig vid det antar jag...

Nu ska jag gå en tur med Alfons och sen stryka tvätten, måste hålla igång... Orkar inte sitta stilla och tänka på allt, får ta det en annan dag...