Snart 4 år...
Det är snart 4 år sen morfar gick bort och saknaden är fortfarande stor. Hittade den här dikten nånstans, den beskriver allt så bra...
När själen ger upp och lämnar jordlivet, tar kroppen slut och tar det sista klivet. Anhöriga lever kvar och tårar rinner längs kinden och det enda som finns kvar är fina minnen, minnen av sin morfar! Det man glömmer är att människan endast är här på lån, för den stora sorgen är saknaden och det är den som aldrig lämnar en. Själen förvandlas till en fågel på din axel, som allt ser och hör, det är då man förstår att de aldrig dör!
Kommentarer
Trackback
